|
|
Jag vill inte sitta inne och glo på väggarna .Jag har hittat det rätta medlet mot tristess i pensionstillvaron: brevduvor.Det är mycket fåglar i mitt liv.Jag bor på Örnvägen på Papegoje-lyckan och brevduvor är min stora hobby.Det har det varit sedan 1986 då jag upptäckte koloniområdet för brevduveägare vid Industrivägen norr om det som en gång i tiden hette Åkerlund & Rausing. Jag växte upp på landet och gillar djur och uteliv.Jag arbetade till en början i jordbruket men kom till Lund 1976 för att först jobba som vaktmästare på Mobilia och därefter i sjutton år som städare på lasarettet.1979 flyttade jag in i LKFs bostdsområde på Papegojelyckan.
|
|
|
| |
|
|
|
Det var när jag promenerade runt på Gamla Väster som jag till sist hittade brevduvekolonin. Jag såg då en möjlighet i brevduvespoten att både få hålla på med djur och att få vistas mycket utomhus och gick med i Lunds brevduveförening.Det har jag aldrig ångrat, särskilt nu sedan jag blivit penisonär är det bra att hålla på med duvorna.Hellre det än att sitta inne och titta på huset tvärs över gången. När jag gick med i Lunds brevduveförening övertog jag en stuga som jag lagt mycket arbete på att renovera och bygga till.Jag har också anlagt en prydlig trädgård vid stugan som jag trivs i.Genom tillbyggnaderna har både duvorna och jag fått större utrymme än vad som ursprungligen fanns i stugan för närvarande har jag ett femtiotal duvor att tävla med.Vintertid går jag en gång om dagen till duvslaget för att göra rent och ge duvorna mat,vatten och vitaminer.På sommaren kan jag vara i kolonin arton timmar om dygnet,inte bara för att ta hand om duvorna utan också för att umgås med de andra medlemmarna i brevduveföreningen.Det är ett fantastiskt kamratskap i föreningen.Brevduvesporten för dock en liten tynande tillvaro i Lund.Det är svårt att locka de unga.För närvarande finns två lediga stugor på koloniområdet som föreningen är villig att överlåta för en billig pening till den som vill ge sig in i brevduvesporten.
|
|
|
| |
|
|
|
Redan från början satsade jag stort inte bara på mitt eget tävlande utan också på föreningen .Jag var dess sekreterare i femton år men slutade eftersom tiden inte räckte till.Jag är bland annat med i den lokala hyresgästföreningens styrelse.Jag hade dessutom andra uppdrag inom brevduvesporten jag var med i vårt distrikts räknekommite som kontrollerar de tävlingsuppgifter som medlemmarna skickar in.
|
|
|
| |
|
|
|
Ingen vet riktigt hur det går till när duvona hittar hem efter att nattetid ha körts i mörklagda burar till en plats där de aldrig tidigare varit. Forskana misstänker att duvorna navigerar med hjälp av jordens magnetfält.Men man vet vad det är som får duvorna att flyga hem så snabbt som möjligt: driften att fortplanta sig. Hanarna får till exempel tillbringa en halvtimme tillsammans med en hona innan de körs iväg till uppsläppsplatsen. Det gör dem extra angelägna om att komma hem så snabbt som möjligt
|
|
|
| |
|
|
|
När duvorna landar registeras deras ankomst antingen elekroniskt med hjälp av ett chips som duvorna har runt ena benet eller manuelt med ett komplicerat stoppur jag använder det senare. Jag tycker att elektroniken tar bort lite av spänningen i sporten. Även om jag hellre tar tiden manuellt än elektroniskt har jag inget emot elektroniken.Numera adiministrerar jag min hobby helt och hållet med hjälp av datorn. Där håller jag reda på alla mina duvor, när de är födda,vilka de hästammar ifrån, när de har vaccinerats,vilka tävlingsresultat de har nått och så vidare.
|
|
|
| |
|
